Case Closed.
Myyyyymer...
Så kallade jag honom min lilla Ymer. Han var vår första Dogo Canario. Nu finns det dom som hänger upp sig på att jag skriver att han var en DC. Men han VAR en DC, han var uppfödd av en DC-uppfödare, reggad i SKK och hade Dogo Canario papper, de har jag kvar ifall det nu är någon som vill diskutera detta vidare! Han var ingen perfekt eller rastypisk DC men han var vår alldeles egna underbara hund. Han var en väldigt vacker hund och ännu idag hade jag alla gånger hellre en hund som såg ut som Ymer än en som är en DC men som ser ut som en Bayersk Viltspårshund! Ymer hade fel och brister.. oh, ja!! Men i mina ögon så hade han så otroligt mycket mer positivt. Tyvärr var de negativa sidorna så grova och förödande att vi inte kunde bortse från dom. Jag vill ändå minnas honom som den han var till allra största del av sitt liv. Som en goseklump på 60 kg med ett hjärta av guld och en kärlek för oss stark nog så han utan tvekan offrat sitt liv för oss. En stor best som adopterade våra barn som sina egna, som lät dom klättra på honom, som läste av ens sinnestämning omedelbums, som sällan slickade på någonting så OM man fick en puss så var den speciell på alla sätt. Han älskade valpar. Han ansåg sig vara en knähund och älskade närhet. Han sov på ryggen med alla 4 tassar rakt upp. Han var förarvek och aldrig någon problemhund här hemma med oss, sin familj... Sedan var han också en annan hund. Den delen varken vill eller kommer jag gå in på. Av den anledningen att det finns sjuka människor som gottar sig i andras sorg och smärta. Empatilösa människor.. Visst!! Jag skiter HÖGAKTNINGSFULLT i vad folk tycker om mig eller att det finns de som mår bra för att JAG har sorg. Men empati för Ymer, hunden som inte gjorde något för att förtjäna detta?!? Eller Ymers andra ägare, Peter, Hugo, Freya och Edda. Freya går fortfarande runt här hemma och säger hans namn och letar efter honom. Min sorg kommer med tiden bli lättare och jag kommer att kunna leva med den, men han fick sätta sitt liv till.. och det sitter det faktiskt folk och gottar sig i?!?! Folk som själva håller på med denna rasen på ett eller annat sätt. Som själva fått avliva hundar i sitt liv och vet hur detta känns. Friskt va?
Jag vet att snacket går om detta och det är bara jag och mina nära som VET ALLT om allt som det handlar om! Sedan finns det också folk som TROR att de vet något. De flesta har inte ens träffa Ymer en enda gång och ett fåtal har träffat Ymer en gång. Det är Anna och Anders som är de som träffat Ymer flest gånger (3 gånger). Jag har redan hört massor av de versioner och teorier som florerar och den ena är ju fan värre än den andra!! Så sitter folk och klagar om djungeltelegrafer och telefonkedjor??? Tillåt mig småle!! Det finns två (vad jag vet) anledningar som gör att endel folk mår bra av att min hund blev en "ostabil, aggressiv, manbiter" Den första är att JAG var ägare till Ymer, jag som tycker man ska tänka på hundarna och valpköparna i första hand när man avlar och INTE pengar. Av den anledningen så kallas jag OSERIÖS och ingen rasentusiast?!?!?! Den andra delen till skadeglädjen är VEM som var uppfödare till Ymer. Jag tänker INTE lägga in något försvarstal för uppfödaren som jag tycker har gjort sina fel i det hela... MEN till skillnad mot endel så ser jag till att försöka vara BÄTTRE än de jag tycker är dålig på något vis.. inte VÄRRE!!
Jag skrev på Facebook för någon dag sedan:
"Fördelen folk UTAN samvete har är att de kan handla ENBART utifrån vad deras ego säger och inte utifrån vad som är det bästa ur alla perspektiv.. nackdelen med det hela är när detta inkluderar LEVANDE VARELSER. Så blir det väl när man slipper stå för konsekvenserna också."
Om man nu är väldigt paranoid och tror att jag, som inte ens är aktiv på något DC-forum längre eller inte ens har en DC mer bara har DC-miljön i tanken så kan man förstås lätt tro att jag pekar med min superlånga pekpinne som räcker över heeeela världen på något av allt omoraliskt som sker i DC-miljön ELLER så kanske jag faktiskt skrev om något annat... (kanske inte ens hundrelaterat) och det hade man fått med sig med ett enkelt "Vadå, vad menar du?" Meeen i stället så skriver någon svar/pik indirekt till mig med (bara minuter efter jag själv skrivit) något i stil med "Jag trodde BARN var levande varelser med..." (Jag såg det skrivas, men jag förstod inte först att det var riktat mot mig förrens spydigheterna över instabila, aggressiva, manbiters tillsammans med barn kom.) Så sitter en annan person som inte ens har andrahandsinfo om vår instabila manbiter och lägger sig i också!! Den ena har förvisso träffat Ymer en gång men den andra har inte ens träffat Ymer!! Men ja, visst är det så, barn ÄR levande varelser!!! Det finns ju dom som tycker att barn är bättre än hundar då man faktiskt kan säga till sitt barn att man går till jobbet och man därmed slipper att de demolerar lägenheten. :S
Och när en person som skriver det mesta (framförallt otrevligheter) "mellan raderna" och antar att alla andra (tja, i allafall att JAG) hela tiden gör på samma sätt, samt att man då också bara skriver om denne och dennes "vännina".. ja då börjar snacket på FB i den vanliga übermogna stämningen. "Tacka vet jag aggressiva, instabila, manbiters tillsammans med barn" etc, etc. Det var då jag förstod att skrivandet mellan raderna var riktat mot oss.. eller mig rättare sagt, jag som är så jävla illa omtyckta för att jag vill att rasen ska utvecklas framåt och sunt och inte med en massa bassets-looks och oröntgat, sjuka och mentalt instabila hundar eller som på ett eller annat sätt inte ens håller rasstandarden etc, etc. När har jag sagt att Ymer ska/skulle gå i avel?? För OM jag har det så kan jag förstå hatet mot honom en aning bättre. Jag har i allafall haft vett att förstå att mina känslor för min hund knappast gör honom avelsduglig utan att det krävs mer än att man själv anser att hunden är det bästa som finns... Vilket man också bör känna för sin hund oavsett om den är avelsduglig eller ej.
Förvisso vet väl personen i fråga vad denne snackar om angående "Tacka vet jag aggressiva, instabila, manbiters tillsammans med barn" då denne själv äger (ägde) en hund som vad jag förstått HÖLL på att klippa en unge och som jag förstår det så lever hunden i fråga fortfarande. Men!! Vad är då egentligen skillnaden mellan en hund som försöker och lyckas hugga någon och en som försöker men inte lyckas???? I mitt tycke så är båda då i sånt fall instabila, aggressiva, manbiters. Så att sitta och slå sig på bröstet på FB om att om man själv hade en hund som gjorde så skulle den hunden omedelbart få en enkel biljett till hundhimlen är bara pinsamt!
Sen hur man som etablerad kennelinnehavare kan haka på sånt är förvånande för mig (kanske inte egentligen då detta verkar vara av ytterst personlig natur.. allt för att "sätta dit mig" på något sätt). Att bedriva uppfödning och inneha en kennel är precis som att driva ett företag... Då vill man väl inte förknippas med en massa oseriöst fjortis trams? Jag skulle inte det i allafall. Sedan finns det ju dom som verkar oförmögna att leva och njuta av livet utan en massa gottigt skitsnack och ryktesspridning oavsett om man är etablerad uppfödare som representerar sin kennel eller blivande uppfödare.
Jag fick höra från en person att en hanne som var importerad hit till Sverige inte var såld som avelshanne utan sällskapshund. När jag tog kontakt med ägaren till hunden för att höra om det var så, så får jag veta att denna info inte stämmer och ägaren blev ju såklart inte glad att någon sprider sådana rykten om hans hund. Men denna info verkar det som att man inte vågar skriva någonstans utan det snackas det om i sk telefonkedjor (som man vanligen bespottar om det inte är en själv som sitter i luren) och jag antar att varför man inte skriver sånt är för att det är osanning rakt igenom och folk verkar ha svårt att ens stå för sina faktiska åsikter.
Personangrepp kallas det så fort man öppet på ett forum ifrågasätter något hos "fel" person. Folk blir vansinniga och ringer runt, alternativt sitter på msn och skriver till alla som orkar lyssna och uttrycker sitt hat gentemot mig. Jag "har inte alla getter hemma" osv. Sedan att man säljer valpar på avbetalning till en person som man innan snackade skit om och sitter och försöker sprätta mig på näsan med att man har SÅÅÅ bra kontakt med alla sina valpköpare och så vidare för att någon månad senare hänga ut en av sina valpköpare på ett forum för att valpköparen lämnat sin hund hos vetten för att valpköparen inte hade råd att lösa ut hunden. Då hänger man ut denne person istället för att polisanmäla personen, ge fan i att skriva över hunden innan hela betalningen är slutförd och kontakta andra uppfödare och varna dom. Nej, så gör man inte utan ALLA som är inne på forumet ska läsa om denna person som man nyss hade såååå bra kontakt med. Även folk som inte ens äger en DC. Men då går det bra med vad jag anser är direkta personangrepp och allmän uthängning, vilket jag inte anser att ifrågasättande är.
En annan person hade problem med sin uppfödare och skrev på forumet om alla hemskheter som hon upplevt, ja då ska man varna allt och alla för denna kennel.. snacka om att vara selektiv. Sedan sitter man som medlem på alla DC-forum som finns men det som man själv representerar och som de flesta hittar till, där ska man vara saklig och se till att bete sig bra på medan man på andra forum beter sig illa och skriver otrevliga saker och smutskastar andra som inte tycker och tänker som en själv?
Tack!! för att ni är så bekymrade över vår hund tillsammans med barn.. dvs våra egna barn. För de barnen är de enda barnen som han var i närheten av efter att han visat den aggressiva, instabila, manbiter sida av sig själv. Han kunde även reagera på när folk stirrade på honom, men det har han levande halvsyskon som också gör. Men det är väl som vanligt, människan bakom hunden är den som spelar roll och den som avgör om hunden är bra eller ej. >:)
Ymer blev i allafall inte uppfostrad med stryk med pet-flaskor och jag tror definitivt att sådan typ av uppfostran kan sätta en negativ prägel på en hund så det finns kanske hundar där ute som blivit aggressiva, instabila, manbiters pga stryk som uppfostran. Att "aga" en DC är inte det smartaste man kan göra då det är en typ av hund som lika gärna kan försvara sig och vända sig emot den som gör det. Vore jag uppfödare skulle jag aldrig i helvetet sälja en hund till en sådan människa.
Inte heller pissade eller sket Ymer inne i vuxen ålder och det gör inte Kabbi heller!!! Det är ju i och försig ganska naturligt. och OM någon av dom skulle göra det så skulle min första tanke vara att något var galet, kanske att vem det nu skulle varit av dom var sjuk, eller att jag brister någonstans i mitt hundägande. Jag skulle i allafall inte förneka det för mig själv och alla andra.
Mentaliteten snackas det om så mycket, det, förutom utställningsresultat är det som verkar vara viktigast.. men bryr man sig egentligen om det när man inte ens ser sina avelshundar för vad de är? Och förresten... är det verkligen konstigt att man anser att det är en dålig parning på en hund som har dåliga höfter och dåliga armbågar med endast 4 levande individer av kullen av totalt 11 vid tre års ålder? Av de 4 som lever så är ingen friröntgad, det finns en hel del sjukdommar i kullen och en av de första som blev avlivad var endast 8 månader och det finns papper som styrker att det den hunden hade (och blev avlivad pga) var genetiskt. På vilket sätt är det bra avel som gynnar rasen?? Ja, man får då åtminstone tycka att det är en dålig parning, det finns inget olagligt i det!! Det är heller ingen hemlighet att jag tycker så och till skillnad från många så har jag inte "mognat" och ändrat alla åsikter. Detta tyckte jag även när en annan ur den kullen användes i avel och jag tycker det fortfarande!! Förmodligen kommer jag aldrig ändra min åsikt om det heller. Vi var på den tiden en hel del som inte tyckte det var klokt att göra en sådan parning.. men en del "mognade" och ändrade åsikt. Men hade jag nu "mognat" och ändrat åsikt så hade jag ju lika gärna kunnat ta en massa valpar på Ymer. Men på vilket sätt hade en sådan parning gynnat rasen???? Nä, det hade gynnat mitt ego och plånbok, men jag har ett samvete så jag hade inte kunnat leva med att sälja såna hundar vidare till folk och låta de gå igenom samma sak som jag fått göra... Dvs avliva en hund alldeles för tidigt. Visst, det finns inga garantier, men skulle jag avla så skulle jag definitivt velat skapa de allra bästa förutsättningarna för de valparna och veta att om något gick fel att det inte var mitt ego och att jag inte sett kritiskt nog på min avelsdjur som gjorde att valpköpare måstat avliva sina hundar. Varför ska man lämna en massa saker till slumpen och sedan gömma sig bakom "det finns inga garantier"??? Jag kan köpa att man avlar på en C-höft exempelvis men då ska det finnas mycket annat som väger upp den C-höften och inte en förälder med C-höft och syskon till föräldern med en massa annnat skit i bagaget. Åsikter har alltid varit välkomna i DC-miljön så länge de är gynnande för en själv. Kritik och ifrågasättande är det få som fixar.
En uppfödare (annan ras) sa såhär till mig: Jag har inte blivit uppfödare för att vara medioker, jag vill ge familjer en frisk, arbetsglad och trevlig valp. Börjar man sänka kraven för sin avel så har man inte längre ett syfte med den.
Det är precis så som jag tycker att man bör tänka. Man ska väl försöka vara bäst på alla punkter?
Jag älskar folk som slår sig på bröstet om hur de minsann står för allt de tycker och tänker och skriver och att man påstår sig vara brutalt ärlig, samt avskyr konflikter som inte sker face to face och sen gör man precis tvärt emot på alla punkter!! Det ska suddas och klippas och klistras och bortförklaras med de mest lama förklaringar hela tiden. Att man i ilska börjar en natt att radera ALLA sina ca 2000 inlägg i omgångar på ett forum som man själv är Admin för och döper om sig till FTW i sitt nick samt "tar bort sig" på andra web-sidor och sedan går ut på sitt forum med att man "råkat" trycka på delete och alla ens inlägg försvann.. Det är inte min syn på att stå för allt man tycker och tänker och gör. Det är då heller inte att vara 110% ärlig vad jag tycker.
Sedan fick jag höra av en ägare till ett av Ymers halvsyskon att denne hade fått ett mail av en då blivande uppfödare och som idag är uppfödare där denne uppfödare skriver att h*n tycker att ägaren är dum i huvudet som köpt en hund som inte följer rasstandarden och att h*n anser att ägaren borde avliva sin hund!?!?!?!?!?!?! Hur sjuk i huvudet är man om man sitter och skickar sådanan elaka, sjuka mail till en valpköpare? VAD har valpköparen med uppfödarens avel att göra?? Valpköparen kanske har köpt sin hund som sällskapshund för faktum är att alla ÄR inte inriktade på utställning och avel!! Om man nu har problem med att hundarna inte följer rasstandarden så hör man väl för sjutton av sig till ansvarig uppfödare med sådanan åsikter!!! Detta är verkligen ett tecken på hur fega folk är! Stör man sig på uppfödaren så pass att man känner att man måste skicka ett mail med sina åsikter då gör man det till uppfödaren inte valpköparen som inte har något med hur hunden är avlad att göra. Denne valpköpare hade inte ens kontakt med personen som skickade mailet.. denne valpköpare hade inte ens bett om mailskrivarens åsikter!!! Sådana människor betackar jag mig för! Jag vet att många som läser min blogg ser på hunden på samma sätt som jag gör och i slutändan så är det inte utställningsrosetter och utställningsresultat som räknas högst, vem blir glad av en massa utställningsrosetter som ens hund vunnit när urnan med hundens aska i står brevid??
Så kallade jag honom min lilla Ymer. Han var vår första Dogo Canario. Nu finns det dom som hänger upp sig på att jag skriver att han var en DC. Men han VAR en DC, han var uppfödd av en DC-uppfödare, reggad i SKK och hade Dogo Canario papper, de har jag kvar ifall det nu är någon som vill diskutera detta vidare! Han var ingen perfekt eller rastypisk DC men han var vår alldeles egna underbara hund. Han var en väldigt vacker hund och ännu idag hade jag alla gånger hellre en hund som såg ut som Ymer än en som är en DC men som ser ut som en Bayersk Viltspårshund! Ymer hade fel och brister.. oh, ja!! Men i mina ögon så hade han så otroligt mycket mer positivt. Tyvärr var de negativa sidorna så grova och förödande att vi inte kunde bortse från dom. Jag vill ändå minnas honom som den han var till allra största del av sitt liv. Som en goseklump på 60 kg med ett hjärta av guld och en kärlek för oss stark nog så han utan tvekan offrat sitt liv för oss. En stor best som adopterade våra barn som sina egna, som lät dom klättra på honom, som läste av ens sinnestämning omedelbums, som sällan slickade på någonting så OM man fick en puss så var den speciell på alla sätt. Han älskade valpar. Han ansåg sig vara en knähund och älskade närhet. Han sov på ryggen med alla 4 tassar rakt upp. Han var förarvek och aldrig någon problemhund här hemma med oss, sin familj... Sedan var han också en annan hund. Den delen varken vill eller kommer jag gå in på. Av den anledningen att det finns sjuka människor som gottar sig i andras sorg och smärta. Empatilösa människor.. Visst!! Jag skiter HÖGAKTNINGSFULLT i vad folk tycker om mig eller att det finns de som mår bra för att JAG har sorg. Men empati för Ymer, hunden som inte gjorde något för att förtjäna detta?!? Eller Ymers andra ägare, Peter, Hugo, Freya och Edda. Freya går fortfarande runt här hemma och säger hans namn och letar efter honom. Min sorg kommer med tiden bli lättare och jag kommer att kunna leva med den, men han fick sätta sitt liv till.. och det sitter det faktiskt folk och gottar sig i?!?! Folk som själva håller på med denna rasen på ett eller annat sätt. Som själva fått avliva hundar i sitt liv och vet hur detta känns. Friskt va?
Jag vet att snacket går om detta och det är bara jag och mina nära som VET ALLT om allt som det handlar om! Sedan finns det också folk som TROR att de vet något. De flesta har inte ens träffa Ymer en enda gång och ett fåtal har träffat Ymer en gång. Det är Anna och Anders som är de som träffat Ymer flest gånger (3 gånger). Jag har redan hört massor av de versioner och teorier som florerar och den ena är ju fan värre än den andra!! Så sitter folk och klagar om djungeltelegrafer och telefonkedjor??? Tillåt mig småle!! Det finns två (vad jag vet) anledningar som gör att endel folk mår bra av att min hund blev en "ostabil, aggressiv, manbiter" Den första är att JAG var ägare till Ymer, jag som tycker man ska tänka på hundarna och valpköparna i första hand när man avlar och INTE pengar. Av den anledningen så kallas jag OSERIÖS och ingen rasentusiast?!?!?! Den andra delen till skadeglädjen är VEM som var uppfödare till Ymer. Jag tänker INTE lägga in något försvarstal för uppfödaren som jag tycker har gjort sina fel i det hela... MEN till skillnad mot endel så ser jag till att försöka vara BÄTTRE än de jag tycker är dålig på något vis.. inte VÄRRE!!
Jag skrev på Facebook för någon dag sedan:
"Fördelen folk UTAN samvete har är att de kan handla ENBART utifrån vad deras ego säger och inte utifrån vad som är det bästa ur alla perspektiv.. nackdelen med det hela är när detta inkluderar LEVANDE VARELSER. Så blir det väl när man slipper stå för konsekvenserna också."
Om man nu är väldigt paranoid och tror att jag, som inte ens är aktiv på något DC-forum längre eller inte ens har en DC mer bara har DC-miljön i tanken så kan man förstås lätt tro att jag pekar med min superlånga pekpinne som räcker över heeeela världen på något av allt omoraliskt som sker i DC-miljön ELLER så kanske jag faktiskt skrev om något annat... (kanske inte ens hundrelaterat) och det hade man fått med sig med ett enkelt "Vadå, vad menar du?" Meeen i stället så skriver någon svar/pik indirekt till mig med (bara minuter efter jag själv skrivit) något i stil med "Jag trodde BARN var levande varelser med..." (Jag såg det skrivas, men jag förstod inte först att det var riktat mot mig förrens spydigheterna över instabila, aggressiva, manbiters tillsammans med barn kom.) Så sitter en annan person som inte ens har andrahandsinfo om vår instabila manbiter och lägger sig i också!! Den ena har förvisso träffat Ymer en gång men den andra har inte ens träffat Ymer!! Men ja, visst är det så, barn ÄR levande varelser!!! Det finns ju dom som tycker att barn är bättre än hundar då man faktiskt kan säga till sitt barn att man går till jobbet och man därmed slipper att de demolerar lägenheten. :S
Och när en person som skriver det mesta (framförallt otrevligheter) "mellan raderna" och antar att alla andra (tja, i allafall att JAG) hela tiden gör på samma sätt, samt att man då också bara skriver om denne och dennes "vännina".. ja då börjar snacket på FB i den vanliga übermogna stämningen. "Tacka vet jag aggressiva, instabila, manbiters tillsammans med barn" etc, etc. Det var då jag förstod att skrivandet mellan raderna var riktat mot oss.. eller mig rättare sagt, jag som är så jävla illa omtyckta för att jag vill att rasen ska utvecklas framåt och sunt och inte med en massa bassets-looks och oröntgat, sjuka och mentalt instabila hundar eller som på ett eller annat sätt inte ens håller rasstandarden etc, etc. När har jag sagt att Ymer ska/skulle gå i avel?? För OM jag har det så kan jag förstå hatet mot honom en aning bättre. Jag har i allafall haft vett att förstå att mina känslor för min hund knappast gör honom avelsduglig utan att det krävs mer än att man själv anser att hunden är det bästa som finns... Vilket man också bör känna för sin hund oavsett om den är avelsduglig eller ej.
Förvisso vet väl personen i fråga vad denne snackar om angående "Tacka vet jag aggressiva, instabila, manbiters tillsammans med barn" då denne själv äger (ägde) en hund som vad jag förstått HÖLL på att klippa en unge och som jag förstår det så lever hunden i fråga fortfarande. Men!! Vad är då egentligen skillnaden mellan en hund som försöker och lyckas hugga någon och en som försöker men inte lyckas???? I mitt tycke så är båda då i sånt fall instabila, aggressiva, manbiters. Så att sitta och slå sig på bröstet på FB om att om man själv hade en hund som gjorde så skulle den hunden omedelbart få en enkel biljett till hundhimlen är bara pinsamt!
Sen hur man som etablerad kennelinnehavare kan haka på sånt är förvånande för mig (kanske inte egentligen då detta verkar vara av ytterst personlig natur.. allt för att "sätta dit mig" på något sätt). Att bedriva uppfödning och inneha en kennel är precis som att driva ett företag... Då vill man väl inte förknippas med en massa oseriöst fjortis trams? Jag skulle inte det i allafall. Sedan finns det ju dom som verkar oförmögna att leva och njuta av livet utan en massa gottigt skitsnack och ryktesspridning oavsett om man är etablerad uppfödare som representerar sin kennel eller blivande uppfödare.
Jag fick höra från en person att en hanne som var importerad hit till Sverige inte var såld som avelshanne utan sällskapshund. När jag tog kontakt med ägaren till hunden för att höra om det var så, så får jag veta att denna info inte stämmer och ägaren blev ju såklart inte glad att någon sprider sådana rykten om hans hund. Men denna info verkar det som att man inte vågar skriva någonstans utan det snackas det om i sk telefonkedjor (som man vanligen bespottar om det inte är en själv som sitter i luren) och jag antar att varför man inte skriver sånt är för att det är osanning rakt igenom och folk verkar ha svårt att ens stå för sina faktiska åsikter.
Personangrepp kallas det så fort man öppet på ett forum ifrågasätter något hos "fel" person. Folk blir vansinniga och ringer runt, alternativt sitter på msn och skriver till alla som orkar lyssna och uttrycker sitt hat gentemot mig. Jag "har inte alla getter hemma" osv. Sedan att man säljer valpar på avbetalning till en person som man innan snackade skit om och sitter och försöker sprätta mig på näsan med att man har SÅÅÅ bra kontakt med alla sina valpköpare och så vidare för att någon månad senare hänga ut en av sina valpköpare på ett forum för att valpköparen lämnat sin hund hos vetten för att valpköparen inte hade råd att lösa ut hunden. Då hänger man ut denne person istället för att polisanmäla personen, ge fan i att skriva över hunden innan hela betalningen är slutförd och kontakta andra uppfödare och varna dom. Nej, så gör man inte utan ALLA som är inne på forumet ska läsa om denna person som man nyss hade såååå bra kontakt med. Även folk som inte ens äger en DC. Men då går det bra med vad jag anser är direkta personangrepp och allmän uthängning, vilket jag inte anser att ifrågasättande är.
En annan person hade problem med sin uppfödare och skrev på forumet om alla hemskheter som hon upplevt, ja då ska man varna allt och alla för denna kennel.. snacka om att vara selektiv. Sedan sitter man som medlem på alla DC-forum som finns men det som man själv representerar och som de flesta hittar till, där ska man vara saklig och se till att bete sig bra på medan man på andra forum beter sig illa och skriver otrevliga saker och smutskastar andra som inte tycker och tänker som en själv?
Tack!! för att ni är så bekymrade över vår hund tillsammans med barn.. dvs våra egna barn. För de barnen är de enda barnen som han var i närheten av efter att han visat den aggressiva, instabila, manbiter sida av sig själv. Han kunde även reagera på när folk stirrade på honom, men det har han levande halvsyskon som också gör. Men det är väl som vanligt, människan bakom hunden är den som spelar roll och den som avgör om hunden är bra eller ej. >:)
Ymer blev i allafall inte uppfostrad med stryk med pet-flaskor och jag tror definitivt att sådan typ av uppfostran kan sätta en negativ prägel på en hund så det finns kanske hundar där ute som blivit aggressiva, instabila, manbiters pga stryk som uppfostran. Att "aga" en DC är inte det smartaste man kan göra då det är en typ av hund som lika gärna kan försvara sig och vända sig emot den som gör det. Vore jag uppfödare skulle jag aldrig i helvetet sälja en hund till en sådan människa.
Inte heller pissade eller sket Ymer inne i vuxen ålder och det gör inte Kabbi heller!!! Det är ju i och försig ganska naturligt. och OM någon av dom skulle göra det så skulle min första tanke vara att något var galet, kanske att vem det nu skulle varit av dom var sjuk, eller att jag brister någonstans i mitt hundägande. Jag skulle i allafall inte förneka det för mig själv och alla andra.
Mentaliteten snackas det om så mycket, det, förutom utställningsresultat är det som verkar vara viktigast.. men bryr man sig egentligen om det när man inte ens ser sina avelshundar för vad de är? Och förresten... är det verkligen konstigt att man anser att det är en dålig parning på en hund som har dåliga höfter och dåliga armbågar med endast 4 levande individer av kullen av totalt 11 vid tre års ålder? Av de 4 som lever så är ingen friröntgad, det finns en hel del sjukdommar i kullen och en av de första som blev avlivad var endast 8 månader och det finns papper som styrker att det den hunden hade (och blev avlivad pga) var genetiskt. På vilket sätt är det bra avel som gynnar rasen?? Ja, man får då åtminstone tycka att det är en dålig parning, det finns inget olagligt i det!! Det är heller ingen hemlighet att jag tycker så och till skillnad från många så har jag inte "mognat" och ändrat alla åsikter. Detta tyckte jag även när en annan ur den kullen användes i avel och jag tycker det fortfarande!! Förmodligen kommer jag aldrig ändra min åsikt om det heller. Vi var på den tiden en hel del som inte tyckte det var klokt att göra en sådan parning.. men en del "mognade" och ändrade åsikt. Men hade jag nu "mognat" och ändrat åsikt så hade jag ju lika gärna kunnat ta en massa valpar på Ymer. Men på vilket sätt hade en sådan parning gynnat rasen???? Nä, det hade gynnat mitt ego och plånbok, men jag har ett samvete så jag hade inte kunnat leva med att sälja såna hundar vidare till folk och låta de gå igenom samma sak som jag fått göra... Dvs avliva en hund alldeles för tidigt. Visst, det finns inga garantier, men skulle jag avla så skulle jag definitivt velat skapa de allra bästa förutsättningarna för de valparna och veta att om något gick fel att det inte var mitt ego och att jag inte sett kritiskt nog på min avelsdjur som gjorde att valpköpare måstat avliva sina hundar. Varför ska man lämna en massa saker till slumpen och sedan gömma sig bakom "det finns inga garantier"??? Jag kan köpa att man avlar på en C-höft exempelvis men då ska det finnas mycket annat som väger upp den C-höften och inte en förälder med C-höft och syskon till föräldern med en massa annnat skit i bagaget. Åsikter har alltid varit välkomna i DC-miljön så länge de är gynnande för en själv. Kritik och ifrågasättande är det få som fixar.
En uppfödare (annan ras) sa såhär till mig: Jag har inte blivit uppfödare för att vara medioker, jag vill ge familjer en frisk, arbetsglad och trevlig valp. Börjar man sänka kraven för sin avel så har man inte längre ett syfte med den.
Det är precis så som jag tycker att man bör tänka. Man ska väl försöka vara bäst på alla punkter?
Jag älskar folk som slår sig på bröstet om hur de minsann står för allt de tycker och tänker och skriver och att man påstår sig vara brutalt ärlig, samt avskyr konflikter som inte sker face to face och sen gör man precis tvärt emot på alla punkter!! Det ska suddas och klippas och klistras och bortförklaras med de mest lama förklaringar hela tiden. Att man i ilska börjar en natt att radera ALLA sina ca 2000 inlägg i omgångar på ett forum som man själv är Admin för och döper om sig till FTW i sitt nick samt "tar bort sig" på andra web-sidor och sedan går ut på sitt forum med att man "råkat" trycka på delete och alla ens inlägg försvann.. Det är inte min syn på att stå för allt man tycker och tänker och gör. Det är då heller inte att vara 110% ärlig vad jag tycker.
Sedan fick jag höra av en ägare till ett av Ymers halvsyskon att denne hade fått ett mail av en då blivande uppfödare och som idag är uppfödare där denne uppfödare skriver att h*n tycker att ägaren är dum i huvudet som köpt en hund som inte följer rasstandarden och att h*n anser att ägaren borde avliva sin hund!?!?!?!?!?!?! Hur sjuk i huvudet är man om man sitter och skickar sådanan elaka, sjuka mail till en valpköpare? VAD har valpköparen med uppfödarens avel att göra?? Valpköparen kanske har köpt sin hund som sällskapshund för faktum är att alla ÄR inte inriktade på utställning och avel!! Om man nu har problem med att hundarna inte följer rasstandarden så hör man väl för sjutton av sig till ansvarig uppfödare med sådanan åsikter!!! Detta är verkligen ett tecken på hur fega folk är! Stör man sig på uppfödaren så pass att man känner att man måste skicka ett mail med sina åsikter då gör man det till uppfödaren inte valpköparen som inte har något med hur hunden är avlad att göra. Denne valpköpare hade inte ens kontakt med personen som skickade mailet.. denne valpköpare hade inte ens bett om mailskrivarens åsikter!!! Sådana människor betackar jag mig för! Jag vet att många som läser min blogg ser på hunden på samma sätt som jag gör och i slutändan så är det inte utställningsrosetter och utställningsresultat som räknas högst, vem blir glad av en massa utställningsrosetter som ens hund vunnit när urnan med hundens aska i står brevid??
Sov gott älskad, älskade, älskade Ymer!! Du är saknad! </3
