Oka042

Redan när jag vaknade i morse kände
jag mig på dåligt humör.
Men det blev jag bara glad över, det
visade ju att jag hade känslor.
Sedan tog jag barnsalva i stället för
tandkräm på tandborsten. Då förstod
jag att även den bäste kan göra fel och
jag kände mig djupt tacksam över den insikten.

När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut.
Det gick sönder och stänkte ner mina byxor och skor.
Jag intalade mig att det bara var bra för ovanlädret.
Byxorna hade jag ändå tänkt byta. Under tiden kokade
frukostkaffet över. Det påminde mig om att
kaffe på tom mage är hälsovådligt.

Just som jag slagit igen ytterdörren märkte jag
att jag hade glömt nycklarna. ?Den stunden, den sorgen?
nynnade jag och tänkte på att jag inte behövde bryta
mig in förrän efter arbetet. Att de nya byxorna sedan
fastnade i cykelkedjan och att jag råkade köra rakt in
i grannens häck, spelade egentligen ingen roll: Tur
att det inte var dyrare byxor, mumlade jag glatt.

På jobbet tog jag in kaffekoppen till skrivbordet och
spillde ut det på manuset till kvartalsrapporten.
Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev
förstört. ?Det kunde ju varit ett treveckors arbete? ropade
jag ut i korridoren. Jag hade ju ändå tänkt att
arbeta om det.

På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men
kortet försvann in i bankomaten och kom
tyvärr inte ut igen. ?Nåja, de pengarna hade jag ju
ändå bara gjort av med,? filosoferade jag och
utövade några avslappningsövningar.

Låssmeden kostade bara 400 kronor, och explosionen
när jag knäppte på TV:n blev inte särskild kraftig.
Nu kan jag skaffa text-TV och så blir omtapetseringen
äntligen av, så bra!

Det är fint att tänka positivt, tänkte jag och kastade
mig på sängen så att benen vek sig . Annars vet
jag inte vad som kunde gått snett idag...