Oka042

Idag är jag trött, så trött... Jag vet inte vad jag är i för svacka nu... Allt är jobbigt, det känns som att gå i uppförsbacke hela tiden. Kharma fick ju sin sista spruta igår. Effekten verkar lysa med sin frånvaro.. Vad fan gör jag då?? Jo visst, hon har blivit lite bättre men inte som de andra gångerna hon fått sprutan. Hon har fått Seraquin (samma som Cosequin fast lite billigare) Igår och idag.. Det ska tydligen hjälpa också. Men det lär väl ta en vecka innan man märker någon effekt av det då kan jag tro. Ymer är skitjobbig med sitt gnällande.. Tycker synd om honom samtidigt som jag önskar att jag var döv den kommande månaden.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är arg... så arg hela tiden!! Varför i hela helvetet måste hon vara sjuk?? Jag tar gärna över hennes sjukdom, när som hellst!! Jag pendlar mellan tanken på att direkt köpa en hund eller aldrig mer ha en hund när jag tänker på att jag kanske snart måste fatta detta jobbiga jävla beslut! Jag vill inte!! Jag vill ju ha HENNE!!! Hon är hunden med den maxade personligheten, med det största hjärtat, med det mest människoliknade beteéndet jag någonsin träffat.

Fast hon har ont så är hon alltid så glad. Hon tittar på mig med sina mjuka, varma, kloka ögon som är djupa som oceaner.
Hon ligger i vår säng varje natt, i fotändan när vi somnar, tätt mot min rygg varje gång jag vaknar... Det är så varmt, men jag kan inte föreställa mig en natt utan henne.
När jag vaknar på morgonen så blir hon överlycklig och pussar mig så ivrigt att hon nästan alltid skallar mig.. Det gör ingenting om jag får en fläskläpp.. hur tråkigt skulle min morgon annars bli.
Snarkar gör hon, som en riktig karl.. men vad gör väl det.. hon sover ju så sött.
Går jag någon annanstans än där hon ligger och sover så vaknar hon och ylar/morrar med sin spruckna röst tills jag svarar... då kommer hon till mig... springandes... jätteglad.
Hon "pratar" massor med mig.. morrar och har sig, människor som inte kan hundar tycker att hon verkar hotfull... men jag vet, jag vet att hon bara pratar..
Ropar jag "kom in" så springer hon till dörren och skäller..
Vi badar barkar ihop, det är så mysigt tycker vi båda.
Är jag nyduschad, så vill hon hjälpa mig att torka mig.
Sitter jag i soffan vid laptopen, sitter hon i mitt knä ellerligger tätt bakom min rygg.
När jag är ledsen torkar hon mina tårar.. Fast hon tycker att tårar verkar skumt. när jag är glad så blir hon x-tra glad.
Om jag sitter still så lägger hon sig nära och sover, om jag går omkring så hänger hon med mig... Vi är ett team hon och jag.
Hon är den perfekta vännen.

Hur fan ska jag hitta meningen med detta?


Hur fan ska Ymer klara sig utan henne.. hon är som en liten extramamma, lekkompis, nalle, sovkamrat, bästa vännen till honom.. det har jag också tänkt på.. Han blir helt förkrossand om han inte får vara med henne. Han som aldrig är själv ska inte ha sin halva mer? De två är som Yin och Yang.













Kan man annat än älska denna hund? Kharma är hunden som alla ville ha men som jag hade turen att få... låna ett par månader i allafall...



Idag fick det vara bara Kharma, Ymer ville inte vara med på bild =P








Nu orkar jag inte skriva mer...

Ska gå ut med mina fyrbenta barn och sen hoppa i säng!

Peace!!