Oka042

Nu ska jag berätta för er om sista gången jag "blundade" för vad folk runt omkring gör med/mot sina djur.

Det var 2001, vi hade flyttat från vår etta ganska centralt till en till en lägenhet, en tvåa lite längre utanför stan eftersom att vår son precis hade blivit född. En ganska stor tvåa som vi skulle bo i till vi hittat en bra trea hade vi tänkt oss.
I alla fall så bodde det en man i medelsåldern nedanför oss, han var glad för att dricka men verkade annars rätt harmlös av sig. Till skillnad mot grannarna mitt över som sålde och använde knark och slogs var och varannan kväll/natt. Vi hade då en 5 årig varghybrids tik, Raija så jag kände mig aldrig rädd när Peter var på jobbet. Han jobbade 24,5 timmars pass.
Grannen under hade då tagit över en blandrasvalp som hette Bobby, han var en blandning med Doberman i sig vet jag i alla fall. Han hade tagit över Bobby från, som han beskrev, någon som hade slagit och misshandlat Bobby på diverse sätt sedan de fått hem hundkraken. Bobby var en eller två månader äldre än Hugo. Så när han tog över Bobby var han ca 5 månader. Bobby var väldigt skygg och skällde så fort grannen öppnade dörren när man var på väg in eller ut.

Till en början tyckte jag att det var bra att han tagit över Bobby, han var alkis utan så mycket socialt umgänge... De brukar ju vara mer mån om sina hundar än om sig själva. Om man får lov att generalisera. När det var midsommar så tyckte Peter att vi skulle bjuda upp honom så han slapp sitta hos sig helt ensam. Detta är ingenting jag skulle gjort om inte Peter var med, för han gav mig ändå creeps.
När vi skulle äta så hade vi sallad och grannen upptäckte att vi inte hade några salladsbestick, så som en vänlig gest gick han ner til sig för att hämta det och ge oss. Väl nere så hör vi hur hunden ylar där nere, Raija som var varghybrid ylade också när man kom hem om hon fått stanna hemma... Så jag tänkte inte så mycket på det förren sen efter allt.
Bobby blev mer och mer aggressiv, när grannen öppnade dörren så kom han alltid utrusande skällande och visade tänderna, han brukade naffsa mot en också. Jag tyckte synd om hunden samtidigt som jag inte kände honom. Men jag hade oftast Hugo i barnvagnsinsatsen så jag ville bara skynda mig upp till mig så ingenting skulle hända Hugo.
I slutet av Augusti 2001, (Hugo var då lite mer än 6 månader  och Bobby var runt 8 månader) så frågade grannen oss om vi visste någon som ville ta över hunden, han var för aggressiv och han var nu rädd för hunden själv. Vi lovade honom att kolla med alla vi kände..
Ca en, en och en halv vecka efter att han frågat oss så stod vi ute på balkongen och rökte, det var sent runt elva på kvällen, när vi tittade ner så såg vi vår granne som stod och krattade och grejjade på sin lilla gräsplätt. Gräsplätten var för övrigt väldigt vildvuxen, det liknade mer en äng. Han hade en liten trätrall eller vad man ska kalla det som var på samma uta som vår balkong, sedan var det gräs... I kanten till trätrallen stod han och krattade, man såg att jorden var uppbökad. Han förklarade att han höll på att gräva en rabatt. (klockan elva på kvällen..) Vi sa till honom att vi kollat med dom vi kände men att vi inte hunnit fråga alla ännu och att han skulle hålla ut så skulle det nog ordna sig. Han svarade att vi inte skulle lägga ner mer energi på det hela eftersom att han redan ordnat det... Vi frågade vad han gjort. Svaret var att han varit jägare, så han hade tagit hunden med sig ut i skogen och skjutit den. Då frågade jag vad han gjort med kroppen... Det ville han inte prata om, det var smärtsamt för honom att göra sig av med hunden menade han på. När vi gick in igen så sa jag till Peter... "det ligger en hund begraven här" jag menade ju självklart inte att jag på fullaste allvar ens inbillade mig att han begravt hunden i trädgården... Men att det var något som inte stämde med hans berättelse. Jag tyckte alltid att det var något obehagligt med honom.. Han var lurig.

Tiden gick.. Det hade precis hänt det med 11/9 i World Trade Center i New York. Varje gång man var ute på balkongen för att röka så luktade det vedervärdigt. Precis som att man tagit ett paket med mamma scans köttbullar och värmt i micron en liten stund och sedan öppnat förpackningen. Ni vet ju alla hur illa det stinker när man öppnar ett packet köttbullar. Jag trodde att det var för att det var höst, det regnade mycket och blöta ruttnade löv, fast det fortfarande var rätt varmt ute. Tänk så naiv man var... Strax efter det med world trade center så är det ett jävla liv i trappan, Peter var fortfarande på jobbet.. Han skulle komma hem vid 15 tiden. Vi hade tvättstuga och jag var själv med Hugo och Raija.. Jag hade verkligen ingen lust att gå till tvättstugan, men det fans inget annat att göra... Jag kopplade Raija och klädde på Hugo och mig och gick. Nere i trappan står det två alkisar och bultar och sparkar på grannens dörr. "kattögat" som han hade i dörren har de på nåt sätt lyckats få ut så det ligger i hallen... Jag piper förbi i all hast och skyndar iväg till tvättstugan. Raija fick följa med mig in i tvättstugan också... Jag var rädd... De verkade ju inte kloka. När jag hade varit i tvättstugan ett bra tag, längre än det skulle tagit och gick hem var de borta. Peter kom hem och jag gick iväg själv till tvättstugan, de var inte kvar så då var det lugnt.

När jag kom tillbaka igen så var Peter alldeles upprörd. Han berättade att alkisarna kommit tillbaka, fast denna gång på grannens uteplats. De hade väsnats så mycket och Hugo sov så Peter hade gått ut på balkonen och sagt till dom att de skulle hålla käften, våran bebis sov och att om de inte skulle gå skulle han ringa polisen! Då hade kvinnan gråtit och sagt "men vet du vad han har gjort??"  Peter sa att det visste han inte och kvinnan berättade att grannen hade, på fyllan suttit hemma hos någon bekant och berättat och skrutit om vad som igentligen hade hänt. Han hade stoppat Bobby full med mediciner, sedan hade han tagit hans koppel och halsband, ställt sig på Bobbys huvud och strypt Bobby. Hunden hade ylat, fast han var drogad... Stackare. Sedan hade vår granne skrattat och sagt att hunden inte var helt död när han grävt ner honom under sin trätrall.

Vi ringde polisen, de kom och vi förklarade vad vi fått veta och att de skulle gå ner till grannen och låsa in den jäveln. De gick ner och efter ett tag kom de upp och berättade att grannen hade medgivit att han begravt hunden under trätrallen.. Hunden hade gnagat upp nästan hela hans lägenhet. Men om ingen sett med egna ögon vad han gjort mot hunden så kunde de inte göra något. Sveriges rikes lag bryr sig inte om djur. Det enda grannen fick var att han inom 3 dagar skulle flyttat Bobbys kropp...

Jag mådde så dåligt, vi hade inte agerat fast att alla tecken pekade på att hunden fick stryk och for illa. Jag drömde mardrömmar om Bobby och jag tänkte på den stackars lilla krake som fick leva i 8 månader... ett helvetesliv.
Jag var nog inte den enda som Bobby jagade i drömmarna, för ca ett år efter detta hade hänt så hade vi flyttat och en bekant hade flyttat in i trappen brevid. Hon berättade att vår gamla granne hade varit full och trillat på något vis så han hade slagit i huvudet och förblödit. Det var väl den enda rättvisan i detta tragiska utspel.

Så gott folk, Sluta aldrig bry er!! Hundarna kan inte be om hjälp. Det är faktiskt vår skyldighet tycker jag.
Filmen nedanför är en film från pjäsens hundhem, den har jag lagt in för att belysa att det är mycket mer vanligt än vad man kan tro att "människans bästa vän" far illa.

Det är alla idioter som ger hundarna dåligt rykte, vanligast är de sk "kamphundarna" för att fel folk skaffar sig dessa hundar och förstör dom. Det finns inte mysigare, mer kärleksfulla, lättlärda, lojala, stabila hundar än dessa om man ger dom kärlek, bygger förtroende och samtidigt regler.

Jag vill påverka, informera och göra bra pr för dessa underbara hundar!
Det var dagens inlägg. Tack för mig.



The Puppy in Chains.