Oka042

Vilken go liten skit hon är vår lilla Kabbi!! Hon är en sååå vacker och go Staffe! Jag är så glad för min lilla pärla <3

Det kan liksom inte sägas för ofta och/eller för mycket! Dessutom så vet jag att mina uppfödare är på exakt samma nivå som jag i värderingar och det är banne mig inte att underskatta!! Nu genom åren här så har jag sett många bli osams med sin/sina uppfödare och det är verkligen inget som jag vill!! Det är ju de man vill kunna ringa kl 3 på natten om det skulle behövas! Det är jag också övertygad om att jag skulle kunna göra till Kabbans uppfödare!! Och jag är övertygad om att man kan undvika problem om man inte köper från första bästa och inte har för bråttom med att skaffa sig en hund. Mitt råd till alla som vill ha en hund är att räkna med att du efter ett års tid ungefär.. då först har du sållat och sållat. Det tog mig i allafall MINST ett år att komma fram till vilka mina "uppfödare of choise" var och jag tycker fortfarande så efter en del år. Jag ångrar inte en fläck att vi skaffade Kabbi. Hon har en väldigt mysig peronlighet utan att vara en "platt" hund. Förarvek är hon verkligen för hon vill verkligen "pleasa". Okomplicerad och bekymersfri och ändå otroligt känslig.

För att vara ärlig så var inte staffen mitt förstahandsval av ras. När jag läste om staffen så fick jag för mig att de skulle vara ÄNNU mer energiska än Kharma. Kabbi är en light-version av Kharma. Men på ett trevligt sätt. Kharma kan jag nog mer beskriva som Lotta på bråkmakaregatan. ;) Inte så att den ena är bättre än den andra men Kabbi är betydligt mer lätt att ha att göra med. Kharma hade personlighet och vilja för.. tja.. fem?

Men nu såhär i efterhand så måste jag säga att staffen är en superhund och i komplement med en Canario så får jag vad jag önskar av båda. Guuuud vad jag saknar Ymer!! :(  Det är förbannat tomt här och bortsett från mentaliteten så var han helt underbar! Ja, jag bjuder på mina känslor till er som läser min blogg och finner det underhållande på något vis. Det är mänskligt med känslor, vi gav Ymer många (kanske för många) chanser och slutligen tog vi vårt ansvar.. That´s it.. Har man inte själv gjort det så är man inte i position att tycka en massa om det hela. Vet man inte fakta så gäller det samma. 

Hah! Jag kommer ihåg kvällen när jag kom hem med ytte, pytte lilla Kabbi i famnen. Peter och Ymer mötte mig på knutpunkten. Det första Kabbi gör i min famn är att morra mot Ymer, Ymer tittade förvånat upp på mig innan han förstod att det inte bara var jag där och att det inte var jag som morrade åt honom. Han nosade och nosade och ställde sig halvt på bakbenen för att komma upp och nosa mer. I det ögonblick Kabbi kom ner på marken så slänger hon sig på rygg och kissar ner sig.. Ymer var som ett barn på julafton.. han pep och nosade och pep lite till och skulle bolla runt med tassen med ytte, pytte lilla Kabbi, han lade sig i lekställning och var bara såååå lycklig. <3  

Det fungerade alltid bra mellan Ymer och Kabbi. Han var så go och lät henne ligga på honom.. vilket hon ALLTID gjorde. Han var så go och accepterade allt hon gjorde. Det enda som inte fungerade var att äta tillsammans och andra gottegrejjer.

Ja, Både Ymer och Kharma och Ymer och Kabbi var som kling och klang eller yin och yang.. ja, ní fattar nog vad jag menar ;)

Jag sade till Anna när vi hade avlivat Ymer "nu blir det fan ALDRIG mer någon hund!!" Att avliva en hund är vad jag anser iaf det hemskaste man kan göra, men nog kommer jag vilja ha fler Canarios! Men den dagen så kommer jag välja mer noga vad för typer av folk jag kommer involvera mig med. Det blir i allafall inget mer medlemsskap på något partiskt forum där man bara tillåts tycka som alla som gått uppfödarutbildning ;D Det känns som total waste of time, jag vill lära mig saker och jag tror inte att man lär sig annat än att slicka arsle på sådana ställen.. Det varken vill jag lära mig eller anser mig ha någon nytta av.

Min lilla fis-staffe hoppas jag kommer leva vid min sida i många år till för jag är otroligt glad för henne!!!



Peace!!