Oka042

Så igår var jag till Djursjukhuset med Kharma. Ni ska veta att jag hade en jävla ångest för vad de skulle komma att säga.
Väl där så gjorde ju veterinären en grundlig undersökning, Kharma morrade till ett par gånger på grund av att det gjorde ont. Sedan var det dax att sedera henne (hon fick en spruta med sömn/bedövningsmedel så hon skulle sova/ligga stilla)  Sprutan som de satte i muskeln i höger framben gjorde ont den med så hon gnällde till. Efter 10 minuter så sov hon.. Fy vad läskigt det var att se henne helt utslagen, då man är van att hon far fram som en tromb.
Så fick hon ha munkorg på sig för att de tydligen kan få sk snedtändning av sederingen och hugga till.
Jag fick följa med in på röntgen och när vi hade tagit första  bilden och de hade kollat på den så öppnades dörren och in kommer x antal människor och en medvetslös hund på en bår. Hunden hade tydligen kräkts och sedan bara kollapsat. All personal gick över och jobbade med den medvetslösa hunden, jag stod kvar och kollade till Kharma. Men jag kan lova att det var mycket intressant att se ett team med veterinärer och djursjukvårdare och djursjuksköterskor in action.

Som ägare hade det så klart inte varit lämpligt att vara med, men när de diskuterade så hängde jag med rätt bra kände jag, det kan jag ju tacka min undersköterskeutbildning för. Efter ett tag så fick jag gå ut, hundkraken krampade och hyperventilerade. 

"min" veterinär bad om ursäkt för att vi fick vänta, men vad fan... sånt förstår man ju. Anyway.. De sista två röntgenbilderna fick de göra utan mig, jag kände inte alls för att stå och dra och vrida i hennes bakben. Allt blev mycket bra förklarat i alla fall och enligt vad veterinären trodde så har alltså Kharma en (enligt skk´s mått) B-höft på höger och vänster ua. Sedan fick hon en spruta med uppvakningsmedel, och en spruta  med cartrophen vet. 100 mg/ml. 

(ett icke-steroid antiinflammatoriskt och antireumatiskt medel) Denna spruta ska hon komma in och få en gång i veckan i fyra veckor. Sedan ska Kharma börja träna hos en sjukgymnast för att bygga upp musklerna så de håller höftkulan fast i skålen. Diagnosen var alltså Subluxation av höftled på höger sida. Vi har alla förutsättningar att göra detta bra menade veterinären på, så det ligger alltså inget avlivningshot hängande. Även om utgången igår inte alls var toppen, så var jag själaglad för att det finns hopp.

Kharma däremot var groggy halv dagen, hon sov nog fram till fem på eftermiddagen. Sen var det en helt otroligt glad och sprallig hund, precis som en ny hund. Hon och Ymer busade, käkade ben ihop... Vilket dom ALDRIG kunnat göra innan då det jämt blivit bråk om "godiset" oj oj oj säger jag bara... vad förändrad hon var efter veterinärsbesöket igår. Idag är hon lika sprallig, men dock har hennes "bossighet" kommit tillbaka idag. Ingen fara men nu är hon sitt gamla vanliga jag fast mycket gladare.

Hö sida  ۞ Den vanliga röntgenbilden som jag var med på  ۞ Vä sida


Hö Sida  ۞ Provocerade röntgen inåtvridningen. ۞ Vä sida


Provocerade utåtvridningen, här kan man se. Hö sida är samma sida som de andra. visst kan man se en skillnad. Bilden blev inte den bästa men ändå.

۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞ ۞

I helgen var vi hemma hos Shivas foderfamilj för att hälsa på. Gissa om lillan hade vuxit till sig i sig själv. Glatt överraskad blev jag. Hon har det jättebra och tonvis med kärlek får hon, det hjälper ju en enormt då man saknar henne HELA tiden!! Vädret var verkligen katastrofalt, det regnade och blåste som bara den. Vi var ute i deras skog som de har intill knuten, det var något som alla tre njöt av trots vädret. Lite bilder blev det... Dock inte så bra.


Full rulle.. =P Ymer den "lilla" klumpen hänger inte riktigt med.


..Hur mycket han än försöker..


Hahaha ja... vad ska man säga??


Dragkamp.


"kom så hjälps vi åt"


Eller inte...


Men roligt hade de.


Så ser man ut precis innan man går till attack.


Visst ser det mysigt ut?


haha ja... vad ska jag skriva här... försöker mig på ett estetiskt fint kort.


Här går Malin, Daniel, Peter & hundarna upp till huset igen.

Lite senare på kvällen gick Peter och Daniel ut med bara Ymer och Shiva eftersom att Kharma var helt tagen och hade ont.

De hade skoj då med, det gjorde nog allt x-tra spännande att det blåste hårda vindar. hehe


Kan ni gissa vilken herre som sov gott sen..


Shiva kan man lätt missa på denna bilden.. =)


Lillan.. Hon är Såååå vacker!!....


 Ja de är Sötisar alla 3....
 
 Avslutningsvis vill jag bara säga att Malin & Daniel.. Vi kommer snart igen (men det vet ni ju =P). Bloggläsare.... ha en bra dag... Nu ska jag gå och väcka Hugo!
Tack för mig!!




* * * * * * * * * * *

* * * * * * * * * * * *

Kharma har fortfarande en del problem med sina bakben... Om än det inte är lika illa som innan... Men nu ska vi träffa en ortoped på djursjukhuset den 29:onde. Lillan ska vara fastande osv. Denna gången ska det röntgas.. Så får vi väl hoppas att problemet blir upptäckt.



Ymer, vår egen jätte har verkligen växt som ett troll... haha  En riktig bjässe och jag undrar när/hur detta ska sluta.. Igår mätte vi honom och nu är han 68 i manken!!!! Han är ca 7 månader endast. Tur att han är så snäll och gooo annars skulle man ju lätt bli nerbrottad av honom. hahaha




Shiva Vår lilla prinsessa har fått flytta hem till Daniel och Malin med barn på foder eftersom att hon är lägst i rang, trots att hon är äldst.. Det var så synd om henne att hon hamnade i konflikt med de andra två hela tiden och var väldigt engslig hela tiden. Daniel och Malin berättar om framgångarna hela tiden och det är skönt att höra, fast jag saknar min lilla sessa heeela tiden.

Min vackra flicka!!


Fina, goa hundar...


Huvud som en uggla =P


Här kan man då se en viss skillnad i höjden.


Hugo på väg till piratkalas, han var lite skepisk över sminkningen, men visst är han fin!!


Kian, Nicklas son var här och hälsade på.. Skön unge, det var inte mycket jag sa som imponerade på lilla Kian. hahaha.


Hugo och Kharma myser i soffan.. Hugo och jag var på vc igår för att kolla hans lungfunktion. Då mätte de honom och den lille skitungen är 134 cm!! Han fyller 7 Den 12/2!!! Snart får jag väl mata honom och Ymer med något så de slutar växa =P

Det var morgonens uppdatering. Jag vet att jag varit dålig på att uppdatera, men faktum är.. det kan inte hända skaer jämt =P och det är så tråkig miljö ute nu under den sk vintern..

Tjing!

Nu ska jag berätta för er om sista gången jag "blundade" för vad folk runt omkring gör med/mot sina djur.

Det var 2001, vi hade flyttat från vår etta ganska centralt till en till en lägenhet, en tvåa lite längre utanför stan eftersom att vår son precis hade blivit född. En ganska stor tvåa som vi skulle bo i till vi hittat en bra trea hade vi tänkt oss.
I alla fall så bodde det en man i medelsåldern nedanför oss, han var glad för att dricka men verkade annars rätt harmlös av sig. Till skillnad mot grannarna mitt över som sålde och använde knark och slogs var och varannan kväll/natt. Vi hade då en 5 årig varghybrids tik, Raija så jag kände mig aldrig rädd när Peter var på jobbet. Han jobbade 24,5 timmars pass.
Grannen under hade då tagit över en blandrasvalp som hette Bobby, han var en blandning med Doberman i sig vet jag i alla fall. Han hade tagit över Bobby från, som han beskrev, någon som hade slagit och misshandlat Bobby på diverse sätt sedan de fått hem hundkraken. Bobby var en eller två månader äldre än Hugo. Så när han tog över Bobby var han ca 5 månader. Bobby var väldigt skygg och skällde så fort grannen öppnade dörren när man var på väg in eller ut.

Till en början tyckte jag att det var bra att han tagit över Bobby, han var alkis utan så mycket socialt umgänge... De brukar ju vara mer mån om sina hundar än om sig själva. Om man får lov att generalisera. När det var midsommar så tyckte Peter att vi skulle bjuda upp honom så han slapp sitta hos sig helt ensam. Detta är ingenting jag skulle gjort om inte Peter var med, för han gav mig ändå creeps.
När vi skulle äta så hade vi sallad och grannen upptäckte att vi inte hade några salladsbestick, så som en vänlig gest gick han ner til sig för att hämta det och ge oss. Väl nere så hör vi hur hunden ylar där nere, Raija som var varghybrid ylade också när man kom hem om hon fått stanna hemma... Så jag tänkte inte så mycket på det förren sen efter allt.
Bobby blev mer och mer aggressiv, när grannen öppnade dörren så kom han alltid utrusande skällande och visade tänderna, han brukade naffsa mot en också. Jag tyckte synd om hunden samtidigt som jag inte kände honom. Men jag hade oftast Hugo i barnvagnsinsatsen så jag ville bara skynda mig upp till mig så ingenting skulle hända Hugo.
I slutet av Augusti 2001, (Hugo var då lite mer än 6 månader  och Bobby var runt 8 månader) så frågade grannen oss om vi visste någon som ville ta över hunden, han var för aggressiv och han var nu rädd för hunden själv. Vi lovade honom att kolla med alla vi kände..
Ca en, en och en halv vecka efter att han frågat oss så stod vi ute på balkongen och rökte, det var sent runt elva på kvällen, när vi tittade ner så såg vi vår granne som stod och krattade och grejjade på sin lilla gräsplätt. Gräsplätten var för övrigt väldigt vildvuxen, det liknade mer en äng. Han hade en liten trätrall eller vad man ska kalla det som var på samma uta som vår balkong, sedan var det gräs... I kanten till trätrallen stod han och krattade, man såg att jorden var uppbökad. Han förklarade att han höll på att gräva en rabatt. (klockan elva på kvällen..) Vi sa till honom att vi kollat med dom vi kände men att vi inte hunnit fråga alla ännu och att han skulle hålla ut så skulle det nog ordna sig. Han svarade att vi inte skulle lägga ner mer energi på det hela eftersom att han redan ordnat det... Vi frågade vad han gjort. Svaret var att han varit jägare, så han hade tagit hunden med sig ut i skogen och skjutit den. Då frågade jag vad han gjort med kroppen... Det ville han inte prata om, det var smärtsamt för honom att göra sig av med hunden menade han på. När vi gick in igen så sa jag till Peter... "det ligger en hund begraven här" jag menade ju självklart inte att jag på fullaste allvar ens inbillade mig att han begravt hunden i trädgården... Men att det var något som inte stämde med hans berättelse. Jag tyckte alltid att det var något obehagligt med honom.. Han var lurig.

Tiden gick.. Det hade precis hänt det med 11/9 i World Trade Center i New York. Varje gång man var ute på balkongen för att röka så luktade det vedervärdigt. Precis som att man tagit ett paket med mamma scans köttbullar och värmt i micron en liten stund och sedan öppnat förpackningen. Ni vet ju alla hur illa det stinker när man öppnar ett packet köttbullar. Jag trodde att det var för att det var höst, det regnade mycket och blöta ruttnade löv, fast det fortfarande var rätt varmt ute. Tänk så naiv man var... Strax efter det med world trade center så är det ett jävla liv i trappan, Peter var fortfarande på jobbet.. Han skulle komma hem vid 15 tiden. Vi hade tvättstuga och jag var själv med Hugo och Raija.. Jag hade verkligen ingen lust att gå till tvättstugan, men det fans inget annat att göra... Jag kopplade Raija och klädde på Hugo och mig och gick. Nere i trappan står det två alkisar och bultar och sparkar på grannens dörr. "kattögat" som han hade i dörren har de på nåt sätt lyckats få ut så det ligger i hallen... Jag piper förbi i all hast och skyndar iväg till tvättstugan. Raija fick följa med mig in i tvättstugan också... Jag var rädd... De verkade ju inte kloka. När jag hade varit i tvättstugan ett bra tag, längre än det skulle tagit och gick hem var de borta. Peter kom hem och jag gick iväg själv till tvättstugan, de var inte kvar så då var det lugnt.

När jag kom tillbaka igen så var Peter alldeles upprörd. Han berättade att alkisarna kommit tillbaka, fast denna gång på grannens uteplats. De hade väsnats så mycket och Hugo sov så Peter hade gått ut på balkonen och sagt till dom att de skulle hålla käften, våran bebis sov och att om de inte skulle gå skulle han ringa polisen! Då hade kvinnan gråtit och sagt "men vet du vad han har gjort??"  Peter sa att det visste han inte och kvinnan berättade att grannen hade, på fyllan suttit hemma hos någon bekant och berättat och skrutit om vad som igentligen hade hänt. Han hade stoppat Bobby full med mediciner, sedan hade han tagit hans koppel och halsband, ställt sig på Bobbys huvud och strypt Bobby. Hunden hade ylat, fast han var drogad... Stackare. Sedan hade vår granne skrattat och sagt att hunden inte var helt död när han grävt ner honom under sin trätrall.

Vi ringde polisen, de kom och vi förklarade vad vi fått veta och att de skulle gå ner till grannen och låsa in den jäveln. De gick ner och efter ett tag kom de upp och berättade att grannen hade medgivit att han begravt hunden under trätrallen.. Hunden hade gnagat upp nästan hela hans lägenhet. Men om ingen sett med egna ögon vad han gjort mot hunden så kunde de inte göra något. Sveriges rikes lag bryr sig inte om djur. Det enda grannen fick var att han inom 3 dagar skulle flyttat Bobbys kropp...

Jag mådde så dåligt, vi hade inte agerat fast att alla tecken pekade på att hunden fick stryk och for illa. Jag drömde mardrömmar om Bobby och jag tänkte på den stackars lilla krake som fick leva i 8 månader... ett helvetesliv.
Jag var nog inte den enda som Bobby jagade i drömmarna, för ca ett år efter detta hade hänt så hade vi flyttat och en bekant hade flyttat in i trappen brevid. Hon berättade att vår gamla granne hade varit full och trillat på något vis så han hade slagit i huvudet och förblödit. Det var väl den enda rättvisan i detta tragiska utspel.

Så gott folk, Sluta aldrig bry er!! Hundarna kan inte be om hjälp. Det är faktiskt vår skyldighet tycker jag.
Filmen nedanför är en film från pjäsens hundhem, den har jag lagt in för att belysa att det är mycket mer vanligt än vad man kan tro att "människans bästa vän" far illa.

Det är alla idioter som ger hundarna dåligt rykte, vanligast är de sk "kamphundarna" för att fel folk skaffar sig dessa hundar och förstör dom. Det finns inte mysigare, mer kärleksfulla, lättlärda, lojala, stabila hundar än dessa om man ger dom kärlek, bygger förtroende och samtidigt regler.

Jag vill påverka, informera och göra bra pr för dessa underbara hundar!
Det var dagens inlägg. Tack för mig.



The Puppy in Chains.

Min lilla pingla Kharma är en riktig gnagare... Jag kommer nog snart ha grått hår tror jag.. Här har jag dokumenterat lite hur det kan se ut när hundarna fått FF en liten stund. Eller när man vänt ryggen till en kort stund.
 
Dag 1..

Mina fiiina "tusen och en natt" skor. De hade Kharma letat fram och gnagat sönder.


Vem vet, hon kanske tyckte att jag behövde lufta dom?

Dag 2..


Mina fina Patrick skor som jag knappt använt!!   


Det är helt otroligt... Ska man ha något kvar får man nog fästa det i taket..
Detta är bara en bråkdel av allt som hon, framför allt hon gnagat sönder. Andra saker är: Bäddmadrassen, dammsugarsladden, totalt 6 par skor, julgranskulor, julgruppen, soffan, 2 Bia bäddar, Datorsladdar, värmeljus, Hugos leksaker, Plastburkar, Filofax, plånbok, kuddar... Ja jag kommer inte ihåg allt såhär på rak arm.

Jag tar tacksamt och ödmjukt emot tips på vad man ska göra när en hund gnagar på allt så fort de bara kan. Vi har prövat att träna henne trött, gå henne trött, leka henne trött, fy spray, ja you name it!

Tur för henne att vi älskar henne så!! =P

God fortsättning till er alla! Hoppas julen och nyår var trevligt för er alla. Allt var jättetrevligt för oss om man bortser från att Shiva mådde jättedåligt på nyårsafton. Hon är fortfarande påverkad efter alla raketer. Faktum är att det inte slutat smällas smällare ännu. De andra två hade inte brytt sig så mycket om det inte varit för hur Shiva reagerade.

Stackars lilla prinsessan. Ändå tänkte vi verkligen på hur och vad vi gjorde, samt vilka signaler vi sände ut.
Ingen snö fick vi heller... varken till jul eller nyår... Men vad kan man vänta sig när man bor i Helsingborg. Huvudsaken var den mysiga stämingen som vi hade.  Så tänkte jag sätta in lite nya bilder...


Vår lilla cirkushund. Hon brukar stå där och titta ut och skälla om hon ser något. hahaha


När de inte bråkar och slåss kan de vara såhär söta.


Jag och Kharma tog en promenad för oss själva, då kan hon vara lös utan att härja runt som en dåre... Sötis...


Kharma och Ymer myser med den nya leksaken.


Såhär ser man ut på nyårsdagen.. Bakis och med skäggprynt. hehe


Kharma inlindad i täcke.


*Gäääsp*


Vår "lilla" kille som håller på att bli riktigt stor nu. Visst är han snygg!!!


Bus..


Crazy dogs up close.. =P


lilla flickan som är sååå gosig.



Sedan vill jag bara visa hur roligt man har med ett nintendo wii goda vänner och massa humor.
Först lite bilder från juldagen.

Sara spelar flöjt.. hehe.


Sara spelar Wii, Kharma spelar Allan...


Tessan försöker styra, Ymer undrar vad vi pysslar med.


Tessan in action =D      Jag kan lova att vi alla hade jättekul och träningsvärk dagen efter.


Nicklas superkoncentrerad.


Kent... öh...  grejjar... hehe.

Sedan lite bilder från Nyårsafton.


Anneli och jag.


Rickard gillar också wii.


Man får verkligen bjuda på fula posér hehe.


Anneli koncentrerar sig.


Men alla garvar när de spelar....



Ja det var allt för denna gång...